Jag läste med stort intresse Anders Tigers och Nina Karlsdotters inlägg om utmaningen i att skapa bestående förändringar i organisationer. Under ett långt yrkesliv i ”alla tänkbara” befattningar inom energiindustrin har jag både blivit föremål för, och själv genomdrivit förändringar – stora som små och jag känner så väl igen Anders och Ninas beskrivning av eldsjälarnas korta brinntid och vikten av att få ombord de informella ledarna. Men inte ens då kan man som ledare känna sig säker på att förändringen blir bestående, och det är ingen ny företeelse. Det flesta ledare har väl någon gång sprungit på Machiavelli’s råd till ”Fursten”;
”Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så vådligt att leda,
ingenting så osäkert i framgång som att söka införa en ny tingens
ordning. Den som förändrar får nämligen som motståndare alla dem som
lyckats väl i de gamla spåren och endast ljumma försvarare i dem som
kan tänkas fungera i de nya.” (Niccolo Machiavelli, 1469)
Förra veckan besökte jag ett avfallseldat kraftvärmeverk i Norge och fick en sk. flash back till tidigt 70-tal i Sverige. Inte för att kraftverket var gammalt eller omodernt, tvärtom det är alldeles nybyggt och State of the art på alla sätt. Nej, det var mer organisationen och ledarskapet som gav anledning till min reflektion om förändringar är cykliska eller linjära, dvs återkommer trender och idéer med vissa tidsintervall eller är varje förändring ett nytt oskrivet blad?
Det jag mötte på kraftverket i Norge var inte den sedan länge förhärskande uppdelningen i drift- och underhållsavdelningar utan ett begrepp som kallas ”Multifunktionella operatörer”. Det innebär att de som kör verket också har utbildning och erfarenhet så att de kan klara de dagliga underhållet. Två specialister inom el och automation finns i organisationen men i övrigt ingen specifik underhållspersonal. Det underhåll som utförs är inte enbart det vi brukar kalla operatörsunderhåll, dvs tillsyn, smörjning, rengöring etc, utan betydligt mer avancerade åtgärder så som reparation av pumpar, fläktar, ventiler, roster, brännare mm. Till den årliga revisionen av kraftverket förstärker man så klart organisationen under några veckor med experter från leverantörerna och andra specialiserade företag men resten av året sköts produktion och underhåll ”Multifunktionellt”.
Jag mötte också de kunniga och hängivna personerna som jobbade som ”Multifunktionella operatörer” och såg hur det lyste i ögonen på dem när det berättade om sitt dagliga värv. Det var alldeles uppenbart deras engagemang bottnade i känslan av att ha fullt ansvar för utrustningens funktion och tillgänglighet. I grunden inte så svårt att förstå; ”Kör jag sönder utrustningen så får jag själv reparera den – bäst att köra rätt”. Och omvänt; ”Gör jag en dålig reparation får jag själv ta konsekvenserna av ett oplanerat stopp – bäst att göra rätt.”
Hur var det nu med min flash back till 70-talet? Jo det var då jag började jobba med energiproduktion som nyutbildad driftingenjör först på ett av Sveriges största kraftvärmeverk följt av liknande jobb på ett av Sveriges minsta (men med större potential till personlig yrkesutveckling). Att direkt få ett jobb som ingenjör var svårt, först måste man göra sin ”värnplikt på durken” dvs jobba med drift och underhåll i praktiken några år. Arbetsuppgifterna bestod i att upprätthålla produktionen oavsett om det kallades drift eller underhåll. Jag kan inte minnas att vi ens insåg att det var någon skillnad. Vi var multifunktionella operatörer utan att veta om det – vi kallades maskinister helt enkelt.
Sedan dess hävdar jag ihärdigt att underhållet är en del av produktionen och inte en egen disciplin men jag har nog aldrig på senare år sett det så tydligt i verkligheten som på det norska kraftverket. Frågan är om detta är en förändring av organisation och arbetssätt som upprepar något som funnits tidigare eller om det är steg framåt/uppåt? Är förändringen cyklisk eller linjär? Slår pendeln alltid tillbaks? Är inget nytt under solen? Vilken varaktighet ska en förändring ha för att betraktas som bestående och efter hur lång tid är en genomgripande förändring önskvärd eller till och med nödvändig?
Svåra frågor utan några självklara svar men min uppfattning är att vi i viss mån återkommer till tidigare trender och arbetssätt men att det ändå inte är en upprepning utan det har skett en märkbar utveckling över tid. Pendeln slår visserligen tillbaks men återtar inte riktigt samma läge som tidigare. Maskinister blir multifunktionella operatörer.☺
Ett exempel på en pendel är Outsourcing – insourcing – outsourcing- ……….. osv. Jag har varit med om åtminstone fyra sådana pendelrörelser under mitt yrkesliv och påstår att outsourcing som företeelse har utvecklats på ett mycket positivt sätt pga pendelrörelsen men låt mig återkomma till det i ett kommande inlägg så småningom.
|