Vad är egentligen underhåll? Vem ska utföra underhåll? Hur ser det ut idag och vart ska vi imorgon?
Frågorna är många. Peter Liebscher tycker till exempel att alla skall kunna allt… det tycker inte jag!
Det värsta är, att idag kan inte underhåll hållas ansvarigt för underhållet… För länge sedan har underhåll tappat förmågan att styra över det som skapade verksamheten som den ser ut idag. Den fragmenterade beslutsapparaten i företag lägger hela tiden pusslet; inköp bestämmer vad som kommer in i anläggningen, ekonomerna ändrar hela tiden kappan efter vinden för att underhåll ska passa in i företagets f.n. styrande affärsredovisningsmål, produktionen driver sin verksamhet som de vill, projekten byter ut, installerar och drar igång och kvar står underhållsverksamheten och försöker optimera tillvaron med bara bråkdelar av de olika produktpopulationer som finns i fabriken. Det borde stått fabrikerna, men även här har företagen styckat upp underhållet, så inte ens den input till kompetens och effektivitetsutveckling som finns i ett företag totalt kan nyttiggöras!
Sedan finns det ett nytt sorts underhåll, idag kallat Product Support Systems, Life Cycle Support och Gud vet vad… Men här kanske embryot ligger till förnyelse av dagens underhållsverksamhet?
Det vore självklart att produkt och systemleverantörerna arbetade med hela sina respektive produktpopulationer. Givetvis kan de förse sina produkter med egna underhållstjänster, och särskilt bra vore det då att de baserar sin verksamhet på HELA populationen och all den kunskap som den genererar om potentiella fel, driftstörningar, underlag för förebyggande arbete etc.
Lika självklart är att de alltid kommer att slå vilken organisation son helst som försöker underhålla samma produkt med bara DELAR av produktpopulationerna i sina fabriker.
Lika självklart vore det att:
- Underhåll och inköp sitter vid samma bord
- Underhåll styr allt inköp ur driftsäkerhetsperspektiv
- Att egenskaperna hos utrustning som skall upprätthållas är specificerade
- Att underhåll kallas underhåll
- oavsett om utgifterna aktiveras (då kallas det investering idag) eller ej
- oavsett om arbetet bedrivs som projekt (då är det oftast inte underhåll idag) eller ej
Eftersom ekonomerna är de som inte tillåter ingenjörer att göra som de vill, så måste ekonomerna (och deras ursäkt revisorerna) utbildas så att underhållsutgifter kan aktiveras i ökad utsträckning. Att idag ta utgifterna över året och inte tillåta annat är underhållets grav. Underhållets värde måste tydliggöras! Om detta sker kan vi också lättare värdera och välja mellan att t ex utföra underhåll själva eller köpa specialister.
Oavsett vilket, kommer kraven på kompetens att automatiskt styra rätt – vi kan inte fortsätta upprätthålla stora kompetensbredder i företagen… jo… kanske en stund till om kompetensen finner näring från HELA företagets kompetensvolym (t ex alla utrustningar av viss typ)!
Det är alltså självklart att underhåll är mycket mer än underhåll och att underhållets utformning borde styras av de som är ansvariga för underhållets utformning… idag är det många som är ansvariga (kommer ihåg min gamle kollegas visdomsord – delat ansvar är ingens ansvar).
Det är givetvis självklart att underhåll tillför värde. Följande kan anföras t ex gentemot skattemyndigheten för att motivera investeringar i underhåll:
- förlängd livslängd på enskild komponent
- förlängd livslängd på sammansatta maskinkomponenter
- ökad produktionskapacitet i förhållande till nuläge
- lägre framtida kostnader
- lägre kvalitetsbristkostnader
- lägre samhällskostnader
- ökat värde för produkten – och de som nyttjar produkten (som är särskilt värdefullt för varumärken som håller på att eroderas..)
|