Häromdagen satt vi några stycken vid lunchbordet och plötsligt började dialogen handla om ”Vad är egentligen effekten av effektivitet? Är det verkligen den effekt som vi vill åstadkomma i våra företag?”. Vi som pratade var jag själv som är affärsansvarig, en av våra mest erfarna produktionstekniker med lång erfarenhet av industrins effektivitet, en projektledare som arbetat med stora investeringsprojekt och som underhållschef och en av våra ekonomer – en blandning som varje symposium arrangör skulle vara avundsjuk på att få ihop under en temadag kring effektivisering, den finns i fikarummet varje dag!
Under samtalet, som vandrade både genom historien, politiken och finansvärlden enades vi nog om (nu är detta mina slutsatser från samtalet) att den mest effektivitetsskapande –ismen är kapitalismen. Vi kände nog att det inte finns någon annan -ism som stödjer det man vill åstadkomma när man arbetar med effektivitet bättre – det som ibland kallas produktivitet, ibland kallas lönsamhet, ibland kallas OEE och populärast kallas LEAN. Vi enades också om att det finns en underliggande utmaning med denna kapitalism. Vi gjorde en amatörallegori med naturen där också en ”fri marknad” råder och en del företag slår ut andra, biologerna gör bedömningar utifrån nyckeltal hur naturen mår så funkar kapitalism på liknande sätt. Företaget, som ju är marknadens djur, föder sig på marknaden som sedan professionella bedömare utifrån nyckeltal tolkar hur väl de har lyckats. ”Samtidigt, filosoferade en av oss, finns det en fundamental skillnad” menade han. ”I naturen har man hittat sin ”balans” gällande lönsamhet, dvs. man tar bara det man behöver av marknaden för att klara sig för stunden, man ökar inte på sitt intag för då blir man bara fetare och latare och kommer inte klara sig över tid” ”Ja det stämmer”, sade en av kollegorna, ”men företagen däremot strävar hela tiden efter ökad lönsamhet, större avkastning och vi bygger hela tanken på att marknaden växer varje år mer än vi förbrukar – tillväxt, ett företag blir ju aldrig nöjt” ”Och vi då”, fyllde en av oss andra på, ”som arbetar med att ”Sälja” detta begrepp lever ju faktiskt på det. Samtidigt inser vi väl att förr eller senare måste tillväxt stanna för vad blir den långsiktiga effekten av tillväxt? Jag menar”, fortsatte han, ”högre output i förhållande till input – dvs. att täljaren ökar samtidigt som nämnaren minskar innebär ju att färre gör mer på kortare tid eller?”. Men då landade frågan direkt på nästa fundering – vi arbetar ju inte bara med effektivitet utan med effektivitet genom underhåll, underhåll som syftar till långsiktighet och hållbar utveckling, eller gör den det?
Den frågan landade i ”knät” på oss och för en stund började vi fundera hur detta egentligen hänger ihop, hänger det ihop eller är detta motsatser som inte går att ”mäta” samtidigt? Kan man verkligen arbeta med underhåll och samtidigt möta effektivitetskravet för att öka tillväxten. Ja det beror kanske det på hur vi definierar långsiktighet. I det lilla perspektivet så kan vi ju hävda att om vi kan få ut mer av anläggningen som vi sköter genom underhåll (nyttjandet) så skulle man säga att vi definitiv stöttar företagets utmaning att öka lönsamheten och klara konkurrensen. Men om vi lyfter blicken och säger att vi är en del av ett större sammanhang, dvs. att skapa långsiktighet i ett större perspektiv då var vi inte lika säkra. För i grunden om färre gör mer på kortare tid – vad gör de andra? Vad händer utanför våra väggar i det lilla, hur påverkar vår jakt på effektivitet och lönsamhet långsiktighet och hållbarhet i det stora sammanhanget? Och har vi det ansvaret när vi arbetar med effektivitet och långsiktighet samtidighet? Och om vi nu har det – hur visar vi det?
Vi hade inga svar (kanske en möjlig Nobelprisnominering?) men bara det att vi samtalade kring frågan över en lunch i fikarummet en vardag på jobbet tycker jag speglar att något håller på att hända i vår värld av snabba klipp, kvartalsrapporter och dagsnoteringar från börsen. Kanske behöver vi en ny filosofi som stödjer långsiktighet och hållbarhet och som skapar nya synsätt och mått på kapitalismen som stödjer det vi vill åstadkomma – Underhållismen. Och vi måste kunna kombinera Kapitalism med Underhållism för att få till en långsiktig hållbar utveckling – vem blir först med att lösa detta?
